När snillen diskuterar

Sitter på tåget och lyssnar på ett mycket givande samtal. En äldre man har nyss varit på förvaltningsrätten, där har det varit rättegång om hans dotter som är föremål för lvu. Anledningen är mannens oförmåga att taga vård om sin dotter pga hans alkoholmissbruk. Han anser att staten är en jävla facister som har stulit hans barn ifrån honom. Killen han talar med dras in i samtalet, tycker synd om och håller med. De förundras över hur staten beter sig, trampar på den lilla människan, inte bryr sig om familjens bästa. Hur staten är maktfullkomlig. Med sig på färden har mannen lite törstsläckare, sjunde ölen sen stockholms central, vi har åkt 9 stationer nu. Han förstår inte riktigt varför staten vill straffa honom så hårt. Han är ju ingen alkis, han dricker ju bara nån öl ibland.
Jag tänker att jag i just detta fall är extremt glad att staten har använt sig av sina lagstöd, hoppas att förvaltningsrätten är på deras sida.

Ska jag, eller ska jag inte?

Tankarna snurrar. Det finns så mycket som jag vill. Så frågan är: vad ska jag och vad ska jag inte?

Inläggen som aldrig publiceras

Jah har en hel hög med sånna. Har ni också det? Och vad handlar era om i så fall? Mina handlar om min uppväxt. Jag har ett stort behov av att få ur mig alla mina upplevelser samtidigt så vill jag inte framstå som nått offer. För hur jag än vänder och vrider på mitt liv så kvarstår det faktum att det emellanåt har varit riktigt, riktigt tungt. Så småningom ska jag skriva klart de där inläggen och lägga ut dem här. Så småningom, när jag är redo.

Årets första dag

Den allra första timmen på detta nya år tillbringade jag med barnen och surfinnen, hemma i vardagsrummet, lekandes charader. Det var länge sedan vi fnissade så mycket :)
Dagen idag kommer att tillbringas med familjen, görandes så lite som möjligt på så lång tid som möjligt.

Nytt år, nya möjligheter.

En riktigt god fortsättning önskar jag er på det nyfödda 2014 :)

Sanna ord om kärlek.

Kejsarinnan och näktergalen

Dottern har dansuppvisning.

Det här med människor

Just nu håller jag på med en kurs på norra sidan av stan. Det betyder att jag tillbringar drygt 1 timme på pendeltåget varje morgon och varje eftermiddag. Varje dag är jag lika förundrad över hur folk beter sig på kommunala färdmedel och vad de gör när de åker kommunalt. Tydligen är pendeltåget en alldeles ypperlig plats att äta frukost på (trots att mackan stinker av vitlök eller salami eller någon odefinerbar krydda), här kan man äta yoghurt, dricka kaffe eller moffsa godis. Eller varför inte borsta tänderna, sminka sig eller klippa naglarna. Självklart vill alla andra resenärer ta del av dina åsikter när du läser tidningen och när du talar i telefonen. För att inte tala om hur vänliga människor är som delar med sig av sin musiksmak till alla medresenärer inom 3 meters avstånd...
Nu skulle man kanske kunna tro att jag är lite bitter, men jag tycker bara att var sak har sin tid och sin plats och pendeltåget behöver inte vara den tiden eller platsen...